Kategori: Okategoriserade

Otroligt, i min värld alltså! Nu har antalet bloggföljare passerat 1100 riktiga människor! Ni är bäst, puss på er!

Jag blir så trött på mig själv, för vilken gång i ordningen!!! Nu skulle jag färga utväxten själv, de senaste gångerna har Kajsa hjälpt mig med den äran. Nu kommer hon i och för sig snart till Vallen och skulle ha kunnat hjälpa mig men… Det här med tålamod måste jag öva på för nu blev det så att jag färgade det själv och tänkte väl inte så långt eller hela vägen om ni vill strö salt i håret kan man säga. Jag började smeta ut färgen enligt konstens alla regler och reflekterade inte särskilt på geggans färg förrän efter att hälften var i färgat. Då, först då går jag och extrakollar vilken färg det var jag tog!!! Fel färg såklart, vad göra nu annat än att ro klart och se till att fel färg finns på all utväxt. Kära läsare håll era tummar så jag vågar mig ut i världen efter denna färgning.

I två dagar har jag solat, vilat, lyssnat på ljudbok, löst korsord, spelat spel med tvååringen. Nu är jag vilad och klar! Vilken tur att jag känner mig själv, i packningen finns nämligen både garn, virknål och litteratur kring undervisning i matematik. Det är härligt med semester!

Midsommar i Vallen betyder, som på många andra ställen runt om i Sverige, dans kring midsommarstången, chokladhjul, pilkastning, fikabuffé, samkväm med nya och gamla vänner, fiskedamm, tombola, hamburgare, skönsång och som sista aktivitet så drar vi vinnarna i årets midsommarlotteri.

I vår by, Vallen, hjälper man till med det man vill och kan, ibland ingenting ibland en hel del. Varje liten insats har betydelse. Idag tog jag mig tid att föreviga några ögonblick i bild från denna gemensamma fest! Genom att hjälpas åt blir resultatet på alla plan större än om man torrt adderar de enskilda individernas insats.

Alla människor skulle må bra i hjärtat av att jobba ideellt. Ni som inte tror mig råder jag att i alla fall prova.

Glad midsommar alla fina människor.

Att jag aldrig lär mig! Nu ikväll märkte jag att det var som varmt ”baki” ryggen och stramade lite. Såklart att några timmar i solens sken rännande runt i trädgården i bikini skulle märka mig med röd färg! Jag ligger ytterst sällan och pressar i solen men vad hjälper det om skinnet inte mött solljus på 10 månader! Nu ligger jag i alla fall och pressar på en blöt och kall handduk-svalkar ljuvligt.

Usch blä häck väck! Första fästingen plockad den här säsongen. Tur att jag är ett riktigt proffs på att snabbare än blixten avlägsna dessa små vidrigheter! Beviset är att de lever efter avlägsnandet.

Dessa bilder och mycket annat gör att jag hanterar och försöker ignorera Mr Horton när han knackar på. I morse knackade han extra hårt men jag, med hjälp av nässpray, djupa andetag och positiva tankar håller honom stången så gott det går. Idag ska jag nämligen plantera om knölar och om jag kunde skulle Mr Horton vara en av den., gärna six feet under.

Små onödigt spännande stunder i livet! Vi befinner oss alltså mitt på gågatan lugnt strosande i Helsingborg. Jag köper några äggprylar till hela familjen, ett måste. Plötsligt informerar jag Leffe att tåget går kl 13.00. (Vad fick jag det ifrån!!! kan man nu i efterhand undra). Leif resonerar lite om att då kommer vi kanske hinna käka på flygplatsen i Köpenhamn. Jag känner instinktivt att nu är det fel någonstans, vadå kanske? vi skulle ju ha massor med tid på flygplatsen. Kollar hastigt tågtiden-, kalla kårar, tåget går 12.10!!! Jag tittat på handleden och KLOCKAN ÄR 12.10! Leffe hör och fattar av ren vana att nu har det åter blivit fel någonstans och börjar springa. Även jag börjar springa och undrar samtidigt varför, men vet av erfarenhet att hoppet är det sista man ska lämna och fortsätter lubba. 12.17 står vi i rulltrappan ner till spår 4 och ser då att tåget är försenat finfina 12 minuter. Svetten rinner men vi hinner med minsta möjliga marginal.

Just nu sitter jag med en sakta avtagande puls på tåget och skriver, nästa station är det dax för nya avstigande mål.Och vad har jag lärt mig av detta – Jag behöver träna!