Frö(ken) Malin odlar och en del annat

Om man aldrig bakar ska man ändå baka helt vanliga bullar. Man är rent av skyldig att göra det anser jag. Oj så kaxig hon är då, tänker ni. Inte alls, jag talar bara av livserfarenhet och sunt förnuft. Att bjuda på ett fat med goda bullar borde ingå i alla former av fredsförhandlingar. Bullar är medlet för vänskap, goda samtal och njutning, ja jag vill inte på något vis vara stor på mig men vill ändå påstå att det rent av är medlet för världsfreden. Vissa tänker säkert, vilken klok kvinna, låt oss höra. Några få tänker- nu har hon snubblat på en hönsskit och dunkat huvudet i ett rede. Varför gäller detta just bullar och inte mazariner eller chokladbollar då? Bullens fredsmäklande effekt har jag forskat fram helt inofficiellt under en café-vecka hemma på gården i kombination med mitt intellekt vad gäller olika bakverks effekt på sinnelaget. Som exempel kan jag ta just ovanämda sorter. Chokladbollen får inte sällan rektionen, -är det mycket choklad, blä. Inte bra för världsfreden. Mazarinen får över huvud taget ingen uppmärksamhet eller rektion av individer under 45 – inte bra för världsfreden!

Så här är det, ni har alla mött griniga ungar, sura gubbar, gaggiga tanter, missförstådda tonåringar, medelålders mitt i någon akut kris, ja listan kan göras oändligt lång men jag behärskar mig, finns ingen anledning att överdriva. Gemensamt för alla är dock att de befinner sig i olika stadier av olidlig surhet och/eller obehärskad ilska. De sprider en atmosfär fylld av negativ aura som tyvärr är riskerar att utvecklas till en pandemi. Men som jag skrivit tidigare finns det ett vaccin som heter BULLEN. Som ni vid det här laget givetvis förstått är jag en mycket ödmjuk och blygsam individ som frikostigt bjuder på denna storslagna lösning, tänkte bara berätta så ingen missar det. Nåväl receptet är enkelt: Ta fram ett fat bullar, låt doften sprida sig genom huset, det går fint att micra eller värma i ugnen för att öka effekten. Och effekten kommer, du kommer att bli varse. Jag har inte mött någon hen, hon eller han (jag stoppar där för enligt Facebook finns det ytterligare 55 kön senast de räknade och jag orkar bara inte skriva ner alla) som fortsatt med gnäll eller arga tillmälen efter ett par mjuka bullar i mun och mage, prova om ni inte tror mig.För bästa effekt ska bullarna ymnig fyllas med smör och socker och toppas riktigt med pärlsocker som får en lätt krispig kolaeffekt på grund av den frikostiga smörmängden.

Receptet som ni ivrigt väntar på kommer under fliken bakrecept under denna vecka. Men, jag måste skriva men, för världsfreden måste man vara beredd att kämpa, ibland blir en plåt bränd och ibland blir bullarna hård. Men ingen fara med det, doppa hårda bullar i mjölk och skrapa av det brända så blir det bra ändå – är det så himla noga!

Norrland i vinterskrud är faktiskt helt ok om man sätter på sig rätt glasögon. Vanligtvis är sträckan oktober till februari mera likt en period av påtvinga väntan och avhållsamhet från att odla och böka runt i myllan likt ett vårtsvin på jakt efter tryffel (jag vet, det ska stå tryffelsvin men jag känner mer som ett bökande vårtsvin) Somtrogna läsare vet så har jag i år kortat ner denna tunga avhållsamhet radikalt då jag satte mina första frön redan under mellandagarna till Leffes storögda förskräckelse, där tystnade inte talade till mig utan jag fortsatte glatt böka och botanisera i fröernas förunderliga värld. I samma sekund som jag kände jord på mina fingrar så vaknade jag till liv och kröp ut ur idet och började grymtande böka. I min värld kan vårtsvin leta tryffel och bo i iden, så det så!

Trots många nyanser av grått bjuder Norrland på ett vackert landskap. De fyrfota djur som obekymrat befinner sig på vägen är ett nästan lika vanligt inslag som mygg på sommaren.

Nu gäller det, chilifröna som kom för en vecka sedan ska i jorden/stenullen. Jag har aldrig tidigare sått frön till en chili som benämnts som SUPERHET. Chilin jag pratar om heter Moruga Scorpion Chocolate och jag misstänker att chokladsmaken inte är det som är mest framträdanden i själva upplevelsen. Styrkan på nämnda chili uppgår mer exakt till 2.009.231 scoville. Vad det innebär är svårt att föreställa sig men som jämförelse kan ges att vanlig paprika ligger på mellan 0-100 , jalapeno på 2500-8000 och habanero på 1.00000-8.00000 scoville. Som kuriosa kan benämnas att vanlig pepparspray ligger på 2.000000-8.000000scoville, dvs jämnsides med Moruga Scorpion Chocolate. Bortsett från denna heta blivande skönhet har även mer svala varianter kommit i jord idag.

För alla chilifantaster kan jag rekomendera http://www.jalapeno.nu de har ett enormt stort utbud av chilifröer och lite annat smått och gått.

Här har ni Alf, en mycket stolt tupp i litet format. Alf är en typisk dvärgmes (en av raserna inom hönsfåglar) som hör till kampfåglarna – självklart säger ni när ni ser honom. Personligen anser sig Alf vara ett praktexemplar av släktet hönsfåglar. Han är snäll mot alla hönorna i flocken och även mot Ulf vår andra tupp.

Det som utmärker Alf är främst två saker (bortsett från hans smäckra kropp). Ett-han tycker att han lätt skulle kunna ta förstasidan på Vouge, Elle eller varför inte Glamour, han är heller inte främmande för att posera för Café. Som nummer två kommer hans gränslösa kärlek till stora kvinnor, eller ska jag skriva höns? Han dansar gärna runt hönor och låter vingarna snurra som på en väderkvarn. Vidare låter han sig inte nedslås av att dom allt som oftast med en lätt snärt med rumpan kastar av honom om han någon gång mot förmodan lyckas äntra hönan.

På bild syns Ulfs favoriter, Britta och Gullan, två stiliga damer som helt själva fyller ett värprede med sin volmösa hydda. Detta till skillnad mot värpredet som relativt problemfritt innehåller fyra små damer vid namn Fru Hedlund, Fru Olsson , Svea och en vit höna med tofs på huvudet som sorgligt nog fortfarande är namnlös.

Framöver kommer jag absolut presentera de damer som ingår i själva den stora lyckliga hönsfamiljen som oftast bestå av allt från småkycklingar, tonåriga fjäderfän, mogna värpande damer till pensionerade hönor och tuppar, de senare gillar mest att sitta på pinne och vila mellan ätandet och måendet utan att göra ett enda dugg för att tillverka de vita små bollarna som jag så hett eftertraktar.