Okategoriserade

Surströmmingens lov❤️

Nu tänker jag berätta hur det går till att avnjuta en måltid med surströmming. Jag betraktar mig som proffs på att njuta surströmming och är dessutom medlem i Vallens surströmmingssällskap där endast inbitna surströmmingsnjutare får delta.

Kom till skott tänker ni, så nu kör vi.

Lyckliga ni som som ännu har kvar den helt fantastiska upplevelsen av att avnjuta denna delikatess. Men det är viktigt att veta hur det går till och vad som gäller för att kunna följa de oskrivna regler som finns. Ni har troligtvis ingen aning inte hur mycket fantastiskt ni har kvar av att insupa doften, smaka på sältan, njuta av första tuggan, falla i trans över smaken, meditera efter att mättnadskänsla infunnit sig, ja som ni förstår är det något ni måste prova innan ni drar erat sista andetag.Men det finns några saker som är bra att veta innan vi går in på själva ätandet.

  1. När man blir bjuden eller bjuder folk på strömming så får Alltid de som ratar denna raritet falukorv med kokt potatis, det är inget att diskutera, de ska vara glada att de ens får vara med vid bordet, punkt!
  2. Inledningsvis innan man sätter sig till bords, vilket sker väldigt fort när väl alla bjudna kommit, så uttrycker alla alltid sitt gillande över den ljuvliga doften ingen annan kommentar är lämplig här.
  3. När väl alla satt sig så infinner sig en total tystnad med få undantag. Vill man väldig gärna prata så får man välja mellan:
  • Det vattnas i munnen.
  • Kan du skicka potatisen. Alternativt andra tillbehör.
  • Oj så gott det här ska bli.
  • Vilken strömming köpte ni den här gången? Oskars, det blir bra. (Det finns många olika surströmmingsmärken)
  • Mmm

Som ni förstår är det korta meningar som sällan kräver svar eller eftertanke som gäller. Skulle någon inleda ett samtal med något djup blir responsen direkt ett mumlande ljud utan ögonkontakt som inte inbjuder till en fortsatt konversation. Detta är alla surstömmingssätare väl medvetna om.

När väl strömmingen är intagen så utbrister vanligtvis ett flertal: 

-Oj så gott det var, tänka att det är lika gott varje gång. 

Nog om detta, nu till ätandet! Här kommer en guide för er nyfikna som vill prova detta.

Först gäller det att välja vilken strömming man ska köpa. Om man inte är en van surströmmingsätare så rekommenderar jag Röda Ulven eller Oskars, det är säkra kort som alltid smakar bra är min erfarenhet.

Vissa tillbehör är givna. Till dessa hör kokt potatis, ljusugnsbröd/tunnbröd och smör. Det som också är väldigt vanligt att man har som tillbehör är lök, tomat och gräddfil eller cremefraich. .

När du ska rensa strömmingen finns det många sätt som fungerar bra. Jag brukar göra som bilderna visar, nämligen sprätta upp den och ta ur maginnehållet och rom om sådan finns- rommen är urgod, det är nästan bättre än fisken. Sätt gaffeln under benen och peta loss dem sedan gör du detsamma  under ryggraden. Om ni vill skrapar ni bort köttet från skinnet, det gör man som man har lust men jag brukar göra det.

Det finns de som äter strömming på samma sätt som ”sill och potatis” dvs med brödet bredvid som en tillhörande smörgås. Jag äter vanligtvis surströmming på mackan som ni ser på bilden. Nedan ser ni själva skapelsen av smörgåsen. Som nybörjare rekommenderar jag endast en halv strömming på mackan för att vänja smaklökarna, jag själv har vanligtvis två strömmingar. I skrivandets stund börjar det vattnas i munnen- oj så gott det är, helt enkelt fantastiskt!

Hönor

Jag ger upp det här med relationer!

Alltså, jag sitter och funderar över hur mycket måste jag kämpa för att ens lyckas lite grann?

Det här är inte alls kul, jag känner mig dissad, ja rent ignorerad, helt utan möjlighet till någon som helst uppskattning eller upprättelse och förståelse för mina insatser.

Tänk bara som jag ställt upp dag och natt (natt var kanske att överdriva men det ser bra ut i texten). Även ekonomiskt har jag ställt upp utan att knussla eller klaga, jag har köpt näringsriktig och anpassad mat enkom för individer av denna ringa ålder. Personlig och livslång service erbjuder jag också utan att blinka. Tror ni jag får det minsta lilla tack eller någon form av uppskattning, nej, nej!

Det har nu gått så långt att jag skulle spritta till av lycka om våra ögon skulle mötas under några få sekunder så jag hinner klicka på avtryckare för att få en bra träff.

Nu förstår ni säkert min olycka och besvikelse över denna brådmogna lilla självständiga varelse som troligtvis inte har en aning om vem som är hens beskyddare! Det viktigast för Kenny verkar vara att rusa runt mellan benen på hönorna och tuppen och reta gallfeber på dem alternativt gömma sig i mamma Ruts fjädrar då tuppen lessnar på Kenny och säger ifrån med ett irriterat kacklande.

I skrivandets stund kommer ruelsen smygande. Är det måhända mitt fel att vi inte riktigt fått en nära relation fylld av respekt, har hen fått för lite tid av mig? Eller kan det bara vara så att Kenny har spring i benen och att mamma Rut inte riktigt tagit sin mammaroll på allvar. Ja frågorna hopar sig och jag tror tyvärr att svaren låter vänta på sig.

Här får ni se helt utan skyddsnät. Så gick det till vid dagens försök till ett seriöst möte, det ända jag vill är att få lite uppskattning och en bra bild!

. Kanske finns det någon i den stora vida cybervärlden som har goda exempel på hur man skapar en god ömsesidig relation med en individ lik Kenny🤪.

Hönor

Flytten till hönsgården!

Så här gick det till när hönorna flyttade från ladugården (bor där på vinter) till deras nya sommarstuga som är kopplad till en stor uteplats via ett orimligt förnedrande rör. -Vi är inga hamstrar, kacklas det i huset!

Vi flyttar huset på släp från Lappvattnet hem till Vallen.

Jag är verkligen ingen hamster som uppskattar att springa i rör

Odling

Solrosornas klagosång ljuder över nejden!

En anonym journalist rapporterar: Återigen är hyresvärden till växthus 137 A och 137 B i blåsväder.

Den här gången är det EU:s solrosverk som står bakom anklagelserna. Precis som vid inlägget om squash-plantornas trångboddhet gäller samma sak den här gången, bara mycket värre, man skulle kunna beskriva det som trångboddhet in absurdum.

EU:s solrosverk väntas skicka en solros-inspektion till berörda växthus för att dels intervjua de drabbade och dels intervjua den ansvarige men även dela ut enkäter där alla berörda anonymt kan besvara frågor gällande bland annat den personliga integriteten men även frågor kring plantornas möjligheter för personlig utveckling och om de känner sig sedda.

Vid ett besök i växthus 137 B så hördes flera upprörda röster. Här beskrivs ett axplock av dessa, dock radikalt nedkortat.

Solros nr 18 beskriver sin stora oro över att det tydligen är skillnad på planta och planta. Han funderar kritiskt, – är klassamhället här?

Squash-plantorna har inget att klaga på, säger planta nr 28 upprört, de var bara 11 st i godislådan, – Vi är minst 50 plantor på samma bostadsyta. Ta bara det att sköta den personliga hygienen, vilket  uppenbart inte är lika viktigt för alla…

En annan planta, som vill vara anonym, hyser, även hon, misstankar om att det finns en dold klass-skillnad beroende på vilket av växthusen man bor i, om det är växthus 137A eller 137 B.

Hyresvärden vet inte ens vad vi heter, säger en finlemmad planta med gråten i halsen. -Tänk bara, säger hon, det står SOLROSFRÖN FRÅN IFJOL, på godislådan vi bor i, det säger allt, hon vet inte ens vad vi heter, vi betyder ingenting!

Som motvikt kan sägas att det även kom några spridda tafatta röster till försvar för hyresvärden. – Hon gör så gott hon kan, men hon skulle kanske fundera över hur många plantor hon behöver. Det finns plantor nog på jorden, fler vill kanske odla, hon behöver inte beplanta jorden själv.

Ja ni förstår ju att fortsättning följer på denna tragiska historia! Kan det ens vara möjligt med ett lyckligt slut?

Solrosplantornas moder!

Odling

En amatörs försök att anlägga en varmbänk. Och vad fungerar bäst, hästskit eller koskit om det nu alls fungerar.


En varmbänk vore väl toppen tänkte jag. Grönsaker som går att odla och skördas tidigt, tidigt på säsongen, mums. Tyvärr kom jag på det lite sent i år, jag hade gärna provat det för en månad sedan. Det får bli nästs år om utfallet i år är till belåtenhet.

Vad är då en varmbänk kanske någon funderar. Jag ska försöka beskriva vad det är, men det blir utifrån det jag läst mig till, jag har alltså aldrig gjort en sådan förut. Det är ett grönsaksland av varierad storlek vars botten består av lager på lagermetoden av vanligtvis hästskit och halm. Detta får ”gosa” ihop sig och ganska snabbt sker det en biologisk process som alstrar värme vilket möjliggör väldigt tidig odling.

29/4 2019 Här ser ni mina tre små grönsaksland. Som synes så behövde de vändas vilket jag gjorde med spade, inte jordfräs, detta för att inte döda alla daggmaskar. Men hade jag haft ett grönsaksland i storlek av en fotbollsplan hade jag nog tvekat att använda spaden.

30/4 2019 Jag ringde en hästägare i byn som generöst delade med sig av hästskiten när jag frågade. Det blev en full balja och flera säckar. Skiten var förvånansvärt lätt men jag antar att det beror på att den blandats med halm. Det som är viktigt vad gäller skitsnacket är att den är färsk. Är den inte det så brinner den inte lika bra, dvs alstrar värma.

Efter att hästskiten var hämtad ringde jag min snälle granne, Anders Arvidsson, och frågade om jag fick ta lite koskit och även här gick det alldeles utmärkt.




Nedan ser ni mitt arbete med att anlägga den lilla varmbänken. När jag väl hade häst- och koskit hemma så började jag gräva ur en rektangel stor som tre små pallkragar i grönsakslandet. När det var gjort varvade jag halm och skit. Pallkragen med en plastskiva på sig är varvad med koskit och de två med det lilla tunnelväxthuset över sig med hästskit. Jag trampade på det med jämna mellanrum så halm och skit gosade ihop sig. Sedan var det bara att vänta….

1/5 2019 Med stor spänning gick jag ut och kollade resultatet? Efter precis 24 timmar tog jag termometer och kollade! Jag kollade igen efter ytterligare tre timmar. Nedan ser ni det otroliga resultatet.

Temperaturen i jorden innan jag påbörjade jobbet med varmbänken.

De två första bilderna visar temperaturen på koskiten. Efter 24 timmar 15,2 grader och efter 27 timmar 18,2 grader. Hurra- det ökar!

Det här är helt otroligt. Som ni ser har temperaturen ökat till 44,2 grader på 24 timmar och efter endast tre timmar till så visade termometern på otroliga 53,8.

En första slutsats är att DET FUNGERAR, hurra. En andra slutsats är att jag måste medge att expertisen har rätt, hästskit funderar bättre, som det ser ut nu i alla fall.

Fortsättningen på detta varmbänk drama kommer till helgen.

Alltså, jag behöver en fotograf!

Okategoriserade

Två kloka fruar på min gård!

Kan vara nyttigt att påminnas av fru Meditation och fru Laid Back om att man också måste hinna njuta i stunden, inte bara rusa från det ena roliga till det andra. Hm, det tål att tränas på.