Tänk att jag glömt berätta att jag för ett par veckor sedan tog in hö till mina djur, 18 hönor två tuppar och 9 vaktlar.
Att slippa köpa hö känns som en lyx och på den här pyttelilla nivån enbart ett nöje!
Leif, min man är bondson så han har koll på det mesta rörande ting som detta även om han själv aldrig drivit något jordbruk, det började med att vi krattade ihop höet i ränder där det fick ligga och torka lite extra. Efter det och ett par blåsor, pinsamt, kom det roliga då Tove (vår snälla svärdotter) och jag fyllde säcken med över 100 kg hö. Med högaffel, armkraft och glada, galna hopp så fyllde och fyllde och fyllde vi denna jättesäck med finfint hö.
I veckan var det dax för augustiodlingen och en liten koll på hur det går för juliodlingen. Jag, malinmittimyllan-amatörodlare, har satt upp ett litet mål att försöka odla något ätbart varje månad under ett år. Jag bor i Skellefteå, zon 5.
Helt fantastiskt vad folk engagerar sig i att jag ska åka skidor i nio mil. Jag börjar rent av känna en lätt diffus känsla av något som jag tror kan liknas vid träningsmotivation. Jag har kollat kalendern och besökt ett gym och…(se filmen) Den här veckan har nämligen fyllts av olika sanningssägare och motiverande kommentarer. Som exempel kan ges: har du börjat träna dina triceps (har jag hört minst tre gånger i veckan!), hur går det med träningen då? visst vet du att du kan få otrolig rabatt på träningskompaniet om du är medlem i North Power, du bör absolut gå skidskolan i vinter, det är ett helvete att åka Vasaloppet, det är bara att börja omgående, det tog 12 timmar av kamp, hur van är du att åka skidor egentligen? vilka tider har du? ja ja ja. Okej jag fattar, nu är det slut med den mentala myspysträningen, nu gäller alltså blod, svält och tårar. Men jag är trots allt imponerad av den värmande, omtumlande och lätt brutala omtanken.
Alla vet att ett Kinderägg har tre bra egenskaper. Alltså värper mina hönor och vaktlar Kinderägg, vem kunde tro det?
Hur kan nu det komma sig undrar säkert ni. Svaret är enkelt. Ett, de är enormt goda, två, det är otroligt nyttiga och tre, de är så vackra att man nästan får dåndimpen (det var ett tag sedan ni hörde det uttrycket va!)
Lite persilja som kanske får stå kvar till i vinter, vem vet?
Visst är det härligt att resa och se världen eller vårt underbara land men det som jag verkligen är tacksam över är min känsla av frid när jag kommer hem. Jag är som ett litet barn när jag går runt och hälsar på katter och höns sedan springer jag nästan när jag måste se hur alla odlingar mår. Vad har växt, vad har vissnat vad har hänt som jag inte kunde anat?
Britta i egna funderingarEn av fördelarna med Norrland, den vackra dillen blommar i augusti.
Den här hemkonstens stora spänning var bland annat mina första vaktelägg, så himla små och söta de är.
Nu gäller det att ligga i för om tre dagar börjar mitt andra liv, det med härliga, roliga, utmanande och utvecklande elever tillsammans med alla fina, kämpande, empatiska och kunniga kollegor.
Vad är det jag ska ligga i då? Ja inte är det i sängen, jag har ju bestämt mig för att odla något alla månader under ett år för att jag älskar utmaningar och gärna vill så långt det går bli självförsörjande på grönsaker, just because I like it.
Den helt fantastisk italienska zucchinin växer så det knakar.
I dag ska jag alltså sätta mig ner och fundera ut vilka odlingar som kan vara lämpliga i augusti och förhoppningsvis blir det en augustifilm senare i helgen som jag presenterar på youtube, även där heter jag malinmittimyllan såklart.
Persikoträdet bara står där och är vackert.
Som ni ser växer allt otroligt, det som behövs är lite gallring, ogräsrensning, tillvaratagning, omplantering, alltså jag blir nästan matt. Men har man cyklat i Bordeaux istället för att vara hemma så får man helt enkelt prioritera och komma ihåg att njuta av allt det vackra och ohämmade.
Nästan 30 mil på sex dagar varav en var vilodag, det tycker jag var tappert.
Vi har cyklat efter galna vägar, obefintliga vägar, krokiga skogsvägar, fel vägar, mellan vinstockar och slott mm mm. Vi har naturligtvis resonerat om, diskuterat kring, analyserat det obegriplig och skällt på den värdelösa karta, den obegripliga vägbeskrivningen den galna GPS:n som nödvändigt som skulle ha ut oss på antingen självmordsvägar eller kostigar. Men som tur är, så är vi ju fyra intelligenta harmoniska, lugna, inkännande, lyssnande och filosofiska individer som lugnt har tagit oss igenom diverse utmaningar vareviga dag. Förvisso med hjälp av ostron, råbiff, gåslever och champagne, men va då!
Eller Jakten på den försvunna nöten, eller varför inte, Ice age nr 22 i Bordeaux.
Man kan i varje fall säga att det inte tydligt framkommer i filmen med vilken frenesi vi letade efter en Noisett-fabrik där vi (när vi efter 2 mil på den så kallade vilodagen) tillslut fick en ynka torr nöt till livs, dom ett hån. Ytterligare måste sägas att var vi torr som Saharaöknen i munnen och de sålde INTE vatten men i och för sig så sa de att de hade ett filter i kran på toan- tror ni att de menade att vi skulle dricka toavattem?!
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 