Frö(ken) Malin odlar och en del annat

Om någon för typ åtta veckor och fyra dagar sedan hade sagt att jag inom två månader skulle ha virkat tolv grytlappar och repat upp minst det dubbla, garnerna räcker så mycket längre då, hade jag skrattat högt och fortsatt springa på löpbandet eller åkt iväg på skidor eller något annat liknande fysiskt.
Men så fel jag hade haft. Jag får åter tacka min dotter som kom med två nystan och en virknål till mig då jag kom hem från sjukhuset, och som ni ser har antalet nystan ökat något.
Jag har alltid lite svårt att begränsa mig så nu när jag går in på Coop passerar jag alltid avdelningen för virkgarner, jag vet inte hur det går till, är det någon fler som känner igen sig så får ni gärna hör av er. Vidare så har jag upptäck en oändligt massa sidor på nätet som inget hellre vill än att sälja garner till just mig, helt fantastiskt. Och ärligt, jag har beställt minst 20-30-40 olika fantastiska färger.
Att börja på en ny grytlapp, ni som inte provat gör det, är nästan lika kul som att öppna en fröpåse för att börja så och det säger inte lite i min värld. Vid virkstarten kommer många frågor, vilka färger ska jag ta den här gången, ska den vara rund eller kvadratisk, ska jag virka med något egenpåhittat mönster, frågorna hopar sig.
Trots alla frågor och utmaningar i den nya världen av virkning tror jag faktiskt att jag kommer fortsätta med denna lite mindre fysiska aktivitet även när jag kommit till nivån att jag åter står på löpbandet, faktiskt tror jag det. Frågan är bara, vad gör jag med alla grytlappar när alla barn och vänner fått sig en grytlapp oavsett om de vill ha någon eller inte. Obs, ni som har ögonen med er ser tydligt vilket hockeylag som är bäst i Sverige !

En cykeltur med Leffe fick bli min friskluft idag. Han betar friskt av 4 mil och jag betar friskt av 4 kilometer, det är ju i alla fall samma siffra.
Jag tog mig en lämplig paus vid grannens kossor. Där är det kvar en knapp kilometer hem så vad kan bli mer lämpligt än att pusta ut en stund och ta ett snack med de klövfotade grannarna. Visste ni att kossor lyssnar så bra och kommer inte med några råd, vad mer kan man begära av en god granne?

När jag, trött och slut, kom hem från lassa fick jag av dottern en virknål och lite garn. Jag tog såklart tag i detta och började virka, dock helt utan att veta vad det skulle bli. Fram och åter, varv på varv, bytte färg ibland, en helt lagom utmaning.
Det bör tilläggas att jag inte har virkat sedan mellanstadiet med undantag från ett litet hjärnsläpp för kanske 15 år sedan då jag kom på att jag nog skulle skapa ett överkast, ni läste rätt, ett överkast. Resultatet blev två ynka rutor, sedan gick jag vidare i livet.
Men nu är stunden perfekt för virkning, jag utmanas i att fundera kring storlek, färg och mönster-randigt är populärt just nu, det räcker för mig. Ha det fint alla ute i världen och tänk på avstånd och handsprit!

God morgon världen. Tänk så fort allt kan slå en lite piruett och världen förändras. Natten mellan fredag och lördag ser jag som i ett svart luddigt smärtsamt moln. Jag ska bespara er detaljerna men min mage gjorde helt orimligt ont, så ont så att jag till och med gick en, kanske två, fighter med klinkergolvet på toan, dvs jag svimmade. Därav mitt blåslagna yttre. Min käre man fick därefter är under ett par timmar bistå mig som toastöd när både ettan och tvåan skulle genomföras under stor plåga- för oss båda! risken för fler fighter med klinkergolvet var annars uppenbar.
Vid 7-tiden orkade jag inte mer, det gjorde för ont, utan 112 var det enda alternativet. Väl på akuten så fick jag möta Mr Morfin, en hyfsat trevlig herre som gav mig viss vila. Nu kom funderingarna, vad kan det vara för fel på Malin, tyvärr kunde jag inte bistå med något vettigt, jag mumlade bara obegripliga saker eller nickade eller skakade på huvudet. Nåväl, en feber som stiger trots Alvedon, kan inte leva utan morfin, en sänka som stiger och ömmande mage. Detta skapade uppenbarligen frågor inom läkarkåren.
En vänlig läkare frågade mitt i allt, dvs jag fick möjlighet att påverka mitt i röran.
– Malin vill du stanna på sjukhuset eller kan du åka hem med morfintabletter.
-Jag vill stanna.
-Då ska du stanna Malin.
Efter det röntgades jag lite här och där och man upptäckte, som grädde på moset att jag skadat axeln på något vis. Jag drack kontrastvätska och de röntgade magen.
Nu kom doktor Allvarlig in och helt frankt berättade att,
– Malin, du har inte cancer i alla fall…. men din tjocktarm är allvarligt inflammerad och du har en propp mellan lever och tarm. Vi måste undersöka dig mer.
För tillfället intar jag en cocktail bestående av penicillin, cortison, blodförtunnande, alvedon, morfin och några lite sockerlösning.
Som sagt nu ligger jag här och kan inte annat. Undra vad denna dag ska bjuda på?

Tänk vad skimrande vacker en vissen lite ledsen bukett av tulpaner blir i minusgrader!