Trots alla turer jag gör hit och dit över stora delar av världen trivs jag ändå bäst hemma! Att vara med familj och vänner, pyssla med plantor i växthus och ute, umgås och sköta hönsen och med tiden dreja (jag längtar) är mitt livselixir. Redan i december funderar jag över kommande odlingssäsong, i januari-februari väntar jag ivrigt på att någon höna ska bli sur- det vill säga att hon vill ligga på ägg, i mars börjar jag besöka växthusen för att se om persikoträden börjat få knoppar, ja så rullar det på. Mitt i detta har jag det absolut bästa jobbet, jag är speciallärare och har fått förtroendet att stötta, vägleda, uppmuntra och skratta med fantastiska människor på väg in i vuxenlivet. Jag är så tacksam helt enkelt!

Otroligt, i min värld alltså! Nu har antalet bloggföljare passerat 1100 riktiga människor! Ni är bäst, puss på er!

Jag blir så trött på mig själv, för vilken gång i ordningen!!! Nu skulle jag färga utväxten själv, de senaste gångerna har Kajsa hjälpt mig med den äran. Nu kommer hon i och för sig snart till Vallen och skulle ha kunnat hjälpa mig men… Det här med tålamod måste jag öva på för nu blev det så att jag färgade det själv och tänkte väl inte så långt eller hela vägen om ni vill strö salt i håret kan man säga. Jag började smeta ut färgen enligt konstens alla regler och reflekterade inte särskilt på geggans färg förrän efter att hälften var i färgat. Då, först då går jag och extrakollar vilken färg det var jag tog!!! Fel färg såklart, vad göra nu annat än att ro klart och se till att fel färg finns på all utväxt. Kära läsare håll era tummar så jag vågar mig ut i världen efter denna färgning.