Kategori: Hönor

Idag påbörjade jag den stora hönsflytten. Varje höst i oktober när det börjar bli mörkt, kallt och blött så kommer insikten att mina små älsklingar inte kan vara ute i frihet året runt även om det vore önskvärt. Hönor klara lätt några minusgrader, det viktigaste är att de skyddas från vind och väta i samband med kallgrader. Men hos oss i norr stannar det aldrig vid några kallgrader, vips har vi en natt med fler minusgrader än deras kammar och slör tål. Så idag fick kycklingarna, deras mamma Laura och ytterligare tre hönor flytta in i ”vinterbörningen” i ladugården. Det passar ypperligt att Laura får presentera sina avkommor till några hönsliv i taget. En hönsmamma tenderar nämligen att vara rejält aggressiv mot allt och alla som vill närma sig de små liven. Hur gick det? -hyfsat ändå, Laura slet lite fjädrar av Grynet innan hon han söka skydd, de övriga två sökte direkt skydd på högre höjd (se bild) men sen var det lugnt. Nu hoppas jag de sover en skön nattsömn och vaknar pigga, glada och vänskapliga mot varandra.

Idag öppnade jag dörren så de fyra kycklingarna och dess moder, Laura, för första gången kunde gå ut och äta lite gräs och njuta av den milda hösten. De har tillbringat tre veckor i en lekstuga omgjord till kycklingkammare. Vad händer, jo Laura sätter av till närmast badrum/sandyta långt in under hönshuset. Uppenbarligen kände hon att jag minsann kunde få sköta de fyra telningarna så hon kunde få några minuter – det blev 20, i ”privacy”. Väl där, under hönshuset, tvättar hon sig från topp till tå utan brådska samtidigt som jag försöker ha koll på hennes kycklingar. Jag ville inte att de också skulle försvinna under hönshuset, vi har trotsat två glupska katter som jag inte alls litar på när det kommer till små kycklingliv. Tillslut bar jag tillbaka de små pipande liven till lekstugan, tror ni mamma höna kom då de skrek, icke. Inte förrän varje liten fjäder och samtliga dun fått sig en rejäl omgång i sanden, då kom hon trippande i sakta mak. Jag kunde riktigt se på henne hur hon njöt av egentiden och att få tillbringa några minuter på toa helt själv.

Att skaffa kycklingar genom att använda äggkläckningsmaskin är tidskrävande och ett noggrant uppdrag där fuktighet och temperatur ligger i fokus under tre veckor. När väl kläckningen är avklarad så måste de små liven skyddas från vind, kyla och fuktighet och yttre faror i form av avundsjuka hönor och hungriga katter samt ha en värmelampa under många veckor annars tvärdör de små kycklingliven inom en liten blinkning. Har man däremot en hönsmamma räcker det med fyra väggar med tak och mat och vatten. Dessa fyra kycklingar har med stor livsglädje och helt utan skavanker klarat minusgrader och skuttar vilt omkring trots att temperaturen varierat från -5 till +15 och som ni ser det verkar må finfint!

Även ungdomar med fjädrar och dun gör uppenbarligen som de vill utan hänsyn till dess ägare.

Under augusti har jag vid några tillfällen, för första gången någonsin, fått alldeles underbart militärgröna ägg och har inte funderat varför de kommit så sporadiskt och legat på golvet och inte i värpredet. Jag tänkte att så här i ungdomen värper hon inte så ofta och så har hon inte riktigt fått koll på det här med värpreden. Trodde jag det!! Idag såg jag nämligen nämnda höna trycka sig in under värpredet. Bara det är en bedrift då höjden till värpredet inte ens är 10 centimeter. Jag drar snabbt ut redet från väggen och ser minst 10 gröna ägg tillsammans med en till unghöna, helt obegripligt, och ytterligare 10 vita ägg. Nu börjar jag ana oråd, jag har nämligen ytterligare tre unghöns och inser att jag inte fått ägg från dem fastän de är runt fem månader. Hönorna som bor hos mig, äter och värper lite som det vill bara de mår gott och har det bra. Efter lite irrande runt i hönshuset och hönsgården hittade jag ytterligare drygt 20 ägg gömda under en stor matbinge med hönsfoder! Dilemmat nu är att jag inte vet om någon höna legat på något eller några ägg, då finns risken att det bildats embryon. Detta innebär att jag måste knäcka varje ägg innan jag vågar använda det. Idag blev det alltså ugnsomelett på 14 ägg.

I lätt sommarregn ger jag mina hönsliv frukost , alltid lika mysigt. Pyret, den vita dvärgsilkeshönan, vågar inte ut i utegården då det regnar. Detta är klokt då hela hennas fjäderdräkt består av endast dun. Som synes är vissa fågelfän mer glupska än andra. De kommer aldrig begripa att maten räcker till alla.

En hink foder och jag är världens bästa!

Jag försöker alltid bjuda mig på en lugn stund inne hos hönsen och i det här fallet blev det hos kycklingarna nu när de är helt själva i hönshuset. Storhönsen har ju flyttat ut i sommarbörningen.

Samma visa varje år!

-Varför gör hon på detta vis?

-Vi som hade det så trivsamt inne i hönshuset.

-Men okej då, frisk luft, nytt spån, nya reden, större bostadsyta, möjlighet att fritt röra sig ute.

-Vi går väl med på det då, men hallå! bara för den här gången!