Kategori: Hönor

Det är en välkänd problematik, om än inte särskilt pratade om, inom silkesrörelsen att den avundsvärda och stort eftertraktade frisyren inte bara är av godo. En praktfull frilla med hög höjd begränsar synen ytterst vilket skapar vissa, ibland stora, svårigheter vad gäller det dagliga livet såsom att hitta i världen och att snabbt se var mat och vatten står. Men som rådig hönsskötare har jag löst problemet med en liten snodd. Själva friserande var inte väl mottaget men när äntligen den skarpa synen uppstod så var allt förlåtet.

Alltså dessa sötisar! Nu vågar de sig ut till de stora, jättestora hönsdjuren. De stora djuren behandlar småglien som luft vilket är perfekt, det innebär att de inte åker på stryk eller blir jagade. Kycklingarna har även fått in snitsen vad gäller att sandbada vilket är toppen då lus och loppor far all världens väg då. På filmen ser ni lite av det hälsosamma badet.

Kycklingar är aldrig populära i hönsflocken. De uppfattas antagligen som sjukt jobbiga tonåringar som inte vet när det är lämpligt att vara tyst eller hålla sig på sin kant. Av de anledningen måste man mycket varsamt låta alla individer lära känna varandra under överseende och under många dagar. En kyckling måste snabbt lära sig sin plats i rangordningen annars kan det svida ordentligt. För en vecka sedan flyttade jag ut kycklingarna till sommarhönshuset. I och med detta fick alla vuxna djur utom en höna bo utomhus utan möjlighet att gå in. Det är absolut inte synd om dem, hönorna vill ändå aldrig gå in om det inte är minusgrader. Har de bara ett värprede en pinne att sitta på och möjlighet till lite privacy så är det lugnt. En eller två snälla hönor är perfekt att börja med när flocken ska modifieras och byggas om. Varje kväll har jag flyttat in en höna eller tupp i kycklinggruppen. Än så läng har allt gått i fint och det gnabbas inte särskilt mycket. Idag ska eventuellt den totala föreningen ske, spännande! Just nu har kycklingarna fått gå ut i den öppna buren och de vuxna djuren har skickats ut i inhägnaden utan möjlighet att gå in till kycklingarna. Det är ett pussel och pyssel att ha hönor.

Grynet blev i år hönsmamma till endast en litet kyckling men oj så hon sköter och lär upp det lilla livet, endast ett dygn gammal i skrivandets stund. På filmen syns tydligt hur en god kycklingmor visar till rätta vid matbordet. Det kläcktes två kycklingar men den ena gick direkt vidare till kycklinghimlen. Man rekommenderar att kycklingar inte ska vara ensam men jag är övertygad om att det går finfint, dels är grynet en rutinerad hönsmamma och dels finns redan 14 vilda kycklingar som med tiden kommer går tillsammans med denna ensamma kyckling.

Idag var det dags för flytten från hönshuset till deras sommarbörning. Lika panikartat varje gång och lika nöjda blir de när de väl landat i den sanerade bostaden med nytt strö och städade värpreden. Jag passade på att kolla rumpor för att sanera eventuella löss och smörja fötterna och klippa klor. Rumpkoll- inte populärt, smörja fötter- superpopulärt!

Nu börjas det, analyserandet och gissandet huruvida de små liven är av kvinnligt eller manligt kön. Tyvärr måste jag medge att jag redan nu sett minst två tuppar och fler lär det bli. Inget fel på tupp men det är hönor som ger oss ägg. Våra tuppkycklingar lever ett fritt och glatt liv bland sina kycklingkompisar under drygt ett halvår. Vi ser dem hoppandes på komposthögar ilandes mellan hallonris och springandes vilt på gården för att på kvällen sova trygga i hönshuset på pinne mellan gamla och unga hönor och tuppar. Någon gång under senhösten, när jag känner att detta är en bra dag för att gå vidare till tupphimlen, ber jag Leif hjälpa mig med detta. Det går fort och jag känner att detta ändå är ett bra slut på ett bra liv. Kom ihåg att äter du ägg så accepterar du också att tuppar avlivas. Vad gör vi med tupparna då? vi äter upp dem såklart. Ett utsökt kött!

Två sura hönor! Gun och Grynets blick säger blott och enbart- låt bli äggen om du vill leva. Varje vår är det samma visa, några hönor vill verkligen ruva på några ägg. Verkligheten är den att jag kan/vill inte ha hur många kycklingar som helst och dels klara faktiskt inte alla hönor av att ruva och sköta om kycklingar. Till hösten vet vi i alla fall vem som vann. Gun och Grynet slog till dövörat vid vårat snack i alla fall.

Nu är det liv i luckan! Städning varje dag innebär att kycklingarna springer vilt runt i rummet…om man inte har lite gott havregryn att mumsa på.

Varje vår samma visa. Hönsdjuren vill inte lämna det trygga hemmet för solsken och frisk luft. Förrän jag med glada hejarop och lite putt i rumpan får ut de små liven.