Hej på er! Jag är en smågalen 48-årig mångsysslare. Och vad kan ni vilja veta då? Som svensk vill man såklart veta yrket- speciallärare i grundskolan. Det är ett superbra jobb som ger mig en vettig inkomst att slösa på resor, trädgård, hönor och allt som gör livet värt att leva! Men utan min familj och mina otroligt livsglädjande intressen eller snarare passioner så skulle jag bara vara en lite lort. Nåväl, familjen- den består av en tålmodig och lugn man vid namn Leif, det är han som fixar allt jag kommer på som kräver styrka, eftertanke och maskinkunskaper, han är även den som stoppar mig när jag går helt ”bananas”. Mina barn, två till antal, de är numera helvuxna och förståndiga, de jobbar och går på universitet. Båda har var sin käresta som Kompletterar helheten, som bonus har vi en helggosse, som även han vid det här laget hunnit bli vuxen och studerar till byggare på gymnasiet. Nu kommer vi till passionerna, växthusen - som ska flyttas i höst (eller till våren säger min man) odling hela året runt, höns och vaktlar- de är så himla roliga, varje individ är en personlighet och så serverar de oss underbara ägg, resorna är en fröjd hela vägen, från planeringen till att man tittar på bilderna efter ett par år. När man har odling och växthus som passion så följer det för mig naturligt att ha ett stort intresse i mat och bak gärna en mix av supernyttig grönsaksbiffar med hummus till en gräddig marängtårta med hackad daim och jordgubbar. Jag bor i Norrland närmare bestämt i underbara Vallen, en liten by 3,5 mil söder om Skellefteå och här vill jag stanna trots att det är zon 5!
I dag är dagen då jag för första gången drejar i min lilla verkstad på min alldeles egna drejskiva i total harmoni. -Vad blidde det då? -tja, vi kan kalla det för en mugg-kopp-skål. Ett geggigt första steg mot fortsättningen i alla fall. Och vem har gjort detta möjligt då, Leffe såklart, han är bara bäst!
Dagens storvinst! En bamsestor skottkärra på minst 300 liter fylld med svintung mylla från förra årets bokashi! Det blev nästan lika mycket ”fulmylla” som vi använder till mindre nogräknade odlingar. Tänk att få vara del i att omvandla våra matrester till något så fantastiskt som tung, svart näringsrik jord, livet är underbart.
Grynet blev i år hönsmamma till endast en litet kyckling men oj så hon sköter och lär upp det lilla livet, endast ett dygn gammal i skrivandets stund. På filmen syns tydligt hur en god kycklingmor visar till rätta vid matbordet. Det kläcktes två kycklingar men den ena gick direkt vidare till kycklinghimlen. Man rekommenderar att kycklingar inte ska vara ensam men jag är övertygad om att det går finfint, dels är grynet en rutinerad hönsmamma och dels finns redan 14 vilda kycklingar som med tiden kommer går tillsammans med denna ensamma kyckling.
Min alldeles egna hydrogurka på en ljuvlig leverpastejmacka och som ni ser snart även tomat!! Det fungerar, tar en massa plats och är helt magiskt- att det fungerar alltså. Jag har visserligen gjort detta tidigare men nu lite mer seriöst. Jag måste erkänna att lite mer tid, engagemang och på det lite mer anpassat material ger ännu bättre resultat.
Gurkan är från fröer köpta på Lidl och tomaterna är Yellow Balcony och Rosy Finch.
Idag var det dags för flytten från hönshuset till deras sommarbörning. Lika panikartat varje gång och lika nöjda blir de när de väl landat i den sanerade bostaden med nytt strö och städade värpreden. Jag passade på att kolla rumpor för att sanera eventuella löss och smörja fötterna och klippa klor. Rumpkoll- inte populärt, smörja fötter- superpopulärt!
– Hur har ni haft det idag, är det inte lite kallt om bladen? Ska jag ställa upp frostvakten lite? skvallra inte för Leif då! -Oj vad dina tomater växer , tänk vad fort tiden går!
Jag vet att jag är galen men det är det inte mycket att göra åt, kul har jag i alla fall!
Nu börjas det, analyserandet och gissandet huruvida de små liven är av kvinnligt eller manligt kön. Tyvärr måste jag medge att jag redan nu sett minst två tuppar och fler lär det bli. Inget fel på tupp men det är hönor som ger oss ägg. Våra tuppkycklingar lever ett fritt och glatt liv bland sina kycklingkompisar under drygt ett halvår. Vi ser dem hoppandes på komposthögar ilandes mellan hallonris och springandes vilt på gården för att på kvällen sova trygga i hönshuset på pinne mellan gamla och unga hönor och tuppar. Någon gång under senhösten, när jag känner att detta är en bra dag för att gå vidare till tupphimlen, ber jag Leif hjälpa mig med detta. Det går fort och jag känner att detta ändå är ett bra slut på ett bra liv. Kom ihåg att äter du ägg så accepterar du också att tuppar avlivas. Vad gör vi med tupparna då? vi äter upp dem såklart. Ett utsökt kött!
Två sura hönor! Gun och Grynets blick säger blott och enbart- låt bli äggen om du vill leva. Varje vår är det samma visa, några hönor vill verkligen ruva på några ägg. Verkligheten är den att jag kan/vill inte ha hur många kycklingar som helst och dels klara faktiskt inte alla hönor av att ruva och sköta om kycklingar. Till hösten vet vi i alla fall vem som vann. Gun och Grynet slog till dövörat vid vårat snack i alla fall.
Idag satte jag och lilla Alice (barnbarnet) majs beställda från Gröna frön (Farbror grön). I fjol satte jag majs för första gången och vilken vilket hit det blev! Alice, 2 år då, åt dem direkt från landet. Vi längtar redan till skörd!