What! Hoppla vad tiden går fort och vad minnet är kort!
Mitt i gäspen, kl 23.30, kom jag på att jag inte alls ska gå och lägga mig för jag ska göra Kimchi, hurra hurra! Nu hade kålen legat i saltlag ett dygn, drygt.
Diskbänken var (är) belamrad, för så kan det vara hos oss ibland av olika anledningar som jag inte ska trötta er med, men med en lätt svepning med armen över bänken hade jag skapat utrymme nog för att göra en chilipasta som kålen som skulle förenas med. Vid denna sena tidpunkt får bilderna visa skapelsen eller processen av Kimchin.
By the Way, kan någon vänlig själ berätta hur kål som är lagom salt smakar. Det stod nämligen att man skulle smaka av kålen och göra just den bedömningen. Jag smakade och bedömde raskt att den helt klart var lagom salt! Efter det skred jag till handling, jag rev rättika, vitlök och ingefära. Jag strimlade purjo, ströade lite socker och tillsatte lite fisksås och sist kom den Koreanska chilin – halleluljamoment. Allt måttat på en höft eller med ett ögat – så gör jag när jag lagar mat mitt i natten. Detta rördes ihop till en strimlig röra som jag efter bästa förmåga skedade in mella kålbladen, inte tvärlätt måste jag säga faktiskt.
Nu kl 00.50 säger jag god natt och hoppas att kålen inte tog illa upp för att den blev bortglömd ett tag.
Ps, receptet läggs ut efter provsmakning och bedömning av min dotter och svärdotter.
Frö(ken) Malin odlar och en del annat 